Oturen kommer krypandes med stora steg!

Jag vet inte ens vart jag ska börja... När jag började med hela Au pair grejen hade jag en jäkla massa tur, jag ville ha en familj som bodde i San Francisco och som hade småbarn och första och den enda familjen som hörde av sig passade mina önskningar. Dom är verkligen underbara och jag trivs bra med deras sällskap. Jag fick hjälp av mina fina grannar med papper hit och dit. Min fina mormor följde med mig till Stockholm för att fixa mitt visum. Mamma och pappa hjälpte mig med alla ansökningar och betalningar. Min syster och mina vänner - ni var ett stort stöd! Som sagt, jag har haft mycket tur och allt har gått bra!
Men nu, känns som all den tur jag har och har haft har nu Sarah och Clay som otur, otur som gör dom stressade och på dåligt humör ( förstår dom till 100%) .
 
Vi förlorade huset i Walnut Creek för att banken (som kan ta sig i röven) ville ha mer pengar än vad huset va värt... Så nu blir det att börja om från början och se om det finns några andra hus på marknaden. Vi måste flytta här ifrån i mitten på September, kanske vi hinner hitta ett hus annars måste vi hyra ett att bo i så länge. Det är så sjukt jobbigt att vänta på att få komma till ro, jättesvårt att känna sig hemma här när man vet att man snart ska flytta. Bo i ett rum som inte är ett rum, en säng och ett skrivbord det är allt. Jag menar det är ju okej och jag klagar inte så men jag vill ändå flytta nu och slå mig till ro på riktigt.
 
Cate är förtidigt född och behöver nu en operation för det va någon risk med henne, kan inte förklara det..Det stressar ju Sarah o Clay som bara den, detta + huset, jag förstår att det är jobbigt för dom.
 
Aja, Sarahs mamma kom tillbaka i söndags och hjälper till, skönt att ha henne här!
 
I lördags åkte jag till Walnut Creek för att träffa en svensk tjej - Lisa. Så jag tog barten över bron och hon mötte upp mig i WC centrum och vi "gjorde Downtown" Flummande även allmänt mycket, båda va nog trötta efter jobbveckan. Men iallafall, sen åkte vi hem till henne och tog det lugnt i 10 min innan vi åkte för en fotmassage och nagelfix, såååå skönt! I love it ;-)
Vi köpte med oss lite Kina mat och satte på en film hos henne innan jag tog barten tillbaka till San Francisco, för jag BOR i San Francisco, haha kan inte riktigt fatta det...
Sen skypade jag med kära mor och far i en evighet! Det kändes jätteskönt.
 
Dock hade jag en riktig dos av hemlängtan på söndagen...
Men det botade jag med en havregrynsgröt - frukost och kaffe och sen begav jag mig ut för att springa. Sprang ett bra tag i Golden Gate Park. Känns som den parken är det enda stället där det inte är 270000 branta backar.
Väl hemma igen tog jag en dusch och satte mig sedan för att mysa några timmar med Cate. På kvällen blev det firande av Pierce. Nägra vänner till Sarah o Clay och Sarahs bror och hans fru kom och hjälpte till med det. Det var väl trevligt men inget speciellt, haha.
Seedan när vännerna gått hem stannade Sarahs bror och fru kvar, dom berättade då att dom väntar barn så det blev gråtkalas ett tag!
 
I måndags hände det inte mycket, eller jo, det va då på kvällen klockan 5 som Sarah ringde sjukhuset och Cate fick en akuttid på sjukhuset - jag fick då stanna kvar med Pierce tills Clay kom hem. Men runt halv 8 ringde Clay och sa att han ville åka direkt till sjukhuset och frågade om det va okej, så klart det va okej och jag fick natta Pierce. Sen kom dom hem och berättade om Cate och opertaionen och det va även i måndags vi förlorade huset, med andra ord ingen bra dag. Och just det på tal om det, haha jag vet inte vad jag gjorde men jag böjde mig på något konstigt stt och ryggen låste sig, kunde knappt "få upp" den igen. Men iallafall jag lyckades men fasen vad ont jag hade hela dagen sen, usch, jag kunde verkligen inte böja mig... Snacka om en bra måndag eller vad tycker ni???
 
I går va det en bättre dag, hade en vanlig dag med Pierce men på kvällen gick jag och 2 tjejer från Sverige och en från Tyskland ut och åt middag - tacos för 2 dollar - KALAS billigt o bra! 2 dollar = 14 kr. Skönt o komma ut och det va trevligt!
 
Idag åkte mormorn, jag, Pierce, Sarah och Cate till San Francisco zoo och hade en mysig dag. Nu sover Pierce och jag njuter av tystnaden och stillheten.
 
Så nu vet ni min vecka, mina tankar och mitt liv. Puss och kram från mig !
 


Kommentarer
Pappa

Jo, det var ju en kämpig måndag. Men man får väl försöka vända på det. Kanske inte var meningen att dom skulle ha huset, och nu slipper dom ju tänka på det där med vattenrisken...
Ocg med Cate så är det ju skönt att dom tar det säkra före det osäkra. Dom verkar ju ha full koll på henne på sjukhuset och hon är i goda händer.

2012-08-03 @ 07:59:55
Karin

Du är en kämpe fina Sofia! Verkar som att du är ett stort stöd för familjen nu när det kör ihop sig lite. Jag måste få tummen utr å lära mig skyp, har haft fullt upp med jobb å läger, men snart e jag lite arbetslös...då! :D Massa kramar, saknar dig! <3

2012-08-04 @ 19:13:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0